Sedan fyra år tillbaka bor du med din sambo på tidigare lastfartyget Valde på Söder Mälarstrand i Stockholm. Vad är tjusningen med att bo på båt?
– När man är en stadsmänniska som älskar naturen så är det en jättebra kompromiss. Poetiskt uttryckt finns det en frihetskänsla
i det här. Det är en hundra år gammal båt men teoretiskt skulle man när som helst kunna kasta loss och nå vilket plats som helst på jorden.
Men bara i teorin?
– Vi har en dröm om att vi ska segla jorden runt. Men med den här båten åker man inte längre än till Gotland. Den är gammal och har inte som Finlandsfärjorna en bogpropeller så att den kan flytta sig i sidled. Sedan har den ingen last när vi är ute så den ligger högre upp i vattnet än vad den gjorde när den gick som lastbåt. Det innebär att den svajar ganska mycket och att vi hela tiden måste ha koll på vinden. Vi har ju trots allt i princip allt vi äger ombord.
Att bo på båt verkar vara en romantisk dröm för många.
– Det är jag övertygad om. När jag berättar att jag bor på en båt får jag inte prata om något annat. Visst finns romantiken men det är också väldigt mycket jobb. Båten måste slipas och målas med jämna mellanrum. Hamnen kräver att man går upp på varv vart femte år.
Hur håller ni värmen under den kalla årstiden?
– Vi har lärt oss att uppskatta ullkläder. Visst kan man bara ösa på och ställa in extra element men när man jobbar med de saker som jag gör så tar det emot.
Ditt forskningsarbete handlar om just elanvändning.
– Jag har tittat på hur man kan förändra hushållens beteende genom att visualisera och åskådliggöra elanvändningen. Genom direkt feedback lär sig hushåll vad som förbrukar mest el och man kan se att effekten blir väldigt stor. 
Och vad blir effekten?
– Man kanske börjar släcka lampan när man går ut ur rummet och börjar stänga av datorn när man lämnar den i stället för att låta den stå på dygnet runt som många gör. Likadant tv:n som många har på som sällskap.