Den 12 juli i år kastar ni loss från Höganäs för att med 31-fotaren Cantare segla till Västindien. Hur förbereder du dig?

– Jag tränar stenhårt för att vara i god fysisk form och har också gått en sjösäkerhetsutbildning.

Du och Maria Ingerup utgör besättningen. Över Atlanten ska ytterligare en kvinnlig bekant vara med. En misslyckad seglats beror ofta på konflikter hos en besättning. Hur undviker ni det?

– Vi har båda mycket starka viljor. För att undvika konflikter är det Maria som är kapten. Det måste finnas ett tydligt ledarskap och en person som fattar de viktigaste besluten ombord.

Tidigare seglingserfarenheter?

– För sex år sedan fick jag som scout följa med skolskeppet Biscaya, tur och retur Stockholm–S:t Petersburg. Det väckte passionen för segling. Förra sommaren seglade jag och Maria till Polen och Tyskland från Höganäs.

Som enda kvinnliga besättning ska ni delta i ARC (Atlantic Rally for Cruisers) från Kanarieöarna. Båten är den näst minsta. Kan det bli ett problem när vågorna blir högre än fyravåningshus?

– Cantare är utrustad för långsegling och har ett v-format skrov med en skädda (skydd framför rodret, reds. anm.). Eftersom sittbrunnen är liten kan bara en begränsad mängd vatten forsa in. Så vi känner oss trygga.

Flytande containrar under havsytan och masthaverier är andra faror som lurar. Vad är du mest rädd för?

– Akut blindtarmsinflammation. Men risken för att drabbas av en akut åkomma är liten.

På hemvägen seglar ni via Bermuda och Azorerna innan ni tar Kielkanalen för att nå Sverige efter ett år. Vilka planer har du då?

– Det beror på hur konjunkturläget ser ut då. Jag är glad att slippa söka jobb nu.

Tjänar du pengar på resan?

– Knappast. Men jag håller på att ragga sponsorer och har också jobbat på fritiden för att få ihop en reskassa. Det kanske blir en bok när vi kommer hem.