Före finanskrisen hann du sluta på Lehman Brothers i London och starta inkassoföretag i Ukraina, ett av Europas mest krisdrabbade länder just nu. Hur får man så bra tajming?
– Det var nog mer en tillfällighet. Jag har ingen kristallkula och när jag startade gick ekonomin på högvarv.
Vad gjorde du på Lehman Brothers?
– Sålde strukturerade ränteprodukter till skandinaviska institutionella investerare.
Du fick svenska sparare att köpa dåliga amerikanska bostadskrediter?
– Nej, faktiskt inte. Den typen av sub­primebaserat elände var det väldigt få skandinaviska investerare som köpte.
Hur går affärerna i inkassobranschen i Ukraina?
– De går bra. Vi är cirka 100 personer i dag. För ett år sen var vi 25. Det finns en otrolig mängd obetalda skulder i det här landet.
Har ni anställda i svarta bilar som åker hem till dem som inte kan betala?
– Absolut inte. Vi jobbar enligt samma principer som i vilket annat land som helst. Vi har ett callcenter och kunderna är internationella bolag inom bank, finans, försäkring, telekom och postorder.
På Lehman hjälpte du folk att bli rika. Nu driver du en verksamhet som kan driva dem från hus och hem. Hur känns det?
– Jag har inga moraliska betänkligheter när folk inte betalar sina räkningar. Sen finns det blancolån som vissa banker har gett till folk som inte har någon inkomst. Det kan man ju diskutera.
Hur hamnade du i Kiev?
– Jag var i Ukraina 1997–1998 och arbetade som finanschef på ketchupföretaget Chumak som gamla barndomskompisar hade startat. Då blev jag förtjust i landet.
Tänker du stanna för gott?
– Jag har inga planer på att flytta härifrån. Man måste fokusera på det man gör och leva där man bor. Men får jag barn och familj vet jag inte hur jag kommer att resonera.