Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

Brist på lärare hotar ekonomutbildningen

Kampen att få tag på lärare inom ekonomiämnen till svenska universitet och högskolor är hård. Det tuffa klimatet för de som undervisar gör att studenterna snart riskerar att sitta inför tomma lärarstolar.

Svenska lärosäten står inför en skriande lärarbrist inom ekonomiområdet. Trots att ämnet är ett av de största, med totalt drygt 30 000 studenter som årligen läser ekonomi, söker sig få ekonomer vidare inom den akademiska världen för att jobba som lärare efter avslutad utbildning, inte minst inom redovisning.

– Det är för få som disputerar i redovisning och av dem som gör det, är det sedan långt ifrån alla som väljer att stanna inom akademin. Kombination av stora förestående pensionsavgångar, stora studentkullar och få doktorander i redovisning under senare år, leder till minskad andel disputerade lärare.  Det är ett stort problem, eftersom god akademisk utbildning bör ha en hög andel disputerade och forskningsaktiva lärare, säger Torbjörn Tagesson, professor vid Institutionen för ekonomisk och industriell marknadsföring vid Linköpings universitet. Han är en av de som uppmärksammat att det finns för få disputerade lärare inom redovisningsämnet.

– I förlängningen är risken att undervisningen får en svag forskningsanknytning och att kraven sänks, säger Torbjörn Tagesson.

Läs också: Stora könsskillnader vid val av vidareutbildning

Det finns tre lärarkategorier på svenska lärosäten. Adjunkter, som är icke disputerade lärare, lektorer som har disputerat och som har huvudansvaret för grundutbildningarna och sedan finns det professorer som jobbar på forskningsnivå. Den som nyligen disputerat och söker en tjänst får normalt ett undervisningslektorat. Vid Linnéuniversitetet i Kalmar/Växjö får man normalt 20 procent forskning och 80 procent undervisning i sitt lektorat, många andra lärosäten har liknande upplägg. 

– De som jobbar som lärare har ett stort ansvar och får jobba väldigt mycket för att klara av den 80-procentiga utbildningsdelen, säger Katarina Zambrell, universitetslektor och prefekt för Institutionen för marknadsföring vid Linnéuniversitetet.

Den som får ett undervisningslektorat får ansvar för en rad kurser, ska lägga upp dessa, läsa in sig på de områden och den litteratur som de ska undervisa på, genomföra undervisning och examination och däremellan ska de hinna forska och publicera sina artiklar. Att publicera sig är förutsättningen för att få mer forskningsresurser tilldelade nästa år.

– Samtidigt finns problemet med publikationshetsen inom det akademiska systemet. Den gör att ju mer du publicerar kring din forskning desto mer resurser kan du få från de fasta forskningsresurserna, från universitetets egna tilldelning och eller från externa forskningsfinansiärer. Det gör att du blir splittrad mellan undervisning och forskning, säger Katarina Zambrell. 

Hon tror att detta riskerar att dela upp de anställda vid universitet och högskolor i lärare och forskare:

– Om ditt huvudintresse är din egen forskning kan det medföra att du inte lägger så mycket krut på undervisning och pedagogik. Är du i huvudsak undervisande lärare måste du ägna all tid åt att förbereda dig genom att läsa in dig på vad andra kommit fram till och hinner själv inte forska så mycket. Det bästa vore om man kunde erbjuda alla hälften av tiden för forskning och hälften för undervisning, vilket sannolikt skulle göra lärarjobbet mer attraktivt– men frågan är hur det skulle finansieras, säger Katarina Zambrell.

Ett av problemen vid rekrytering av doktorander är just ekonomin. Idag måste en doktorand vara fullt finansierad för att kunna ta anställning vid ett universitet, och det kan vara svårt att hitta finansiering via stipendier och annat. Ett annat problem är att hitta lämpliga kandidater till doktorand- och licentiandtjänster inom redovisning och finansiering. Bristen på lektorer med kompetens inom dessa områden är också stor.

Läs även: Ekonomer på topplista över bristyrken

Peter Öhman, professor vid Avdelningen för ekonomivetenskap och juridik vid Mittuniversitetet och föreståndare för forskningsinstitutet Centrum för forskning om ekonomiska relationer säger att det är svårt att rekrytera lektorer och doktorander/licentiander inom redovisning och finansiering.

– Senast hade vi fyra sökande till ett lektorat, men i slutänden var det ingen som var kvalificerad för tjänsten. Vi har också haft svårare att rekrytera doktorander och licentiander inom redovisning och finansiering än inom andra företagsekonomiska delområden, säger Peter Öhman.

Men det är inte bara den hårda belastningen på lärosätena som skrämmer. Näringslivet lockar.

– Redovisning/revision respektive finansiering/bank/försäkring är de mest eftersökta fördjupningsinriktningarna på vårt ekonomprogram. Många av de som söker dessa fördjupningsinriktningar har en framtidsplan utritad för sig. De vill till näringslivet och göra karriär. Få vill till den akademiska världen och det är något vi behöver fundera självkritiskt på, säger Peter Öhman.

Läs även: Sveriges första 2-åriga master i hållbart företagande

Samtidigt som det är svårt att få kvalificerade sökande till doktorandplatserna så finns det också få platser. Redovisning och revision tillhör en av de största fördjupningsinriktningarna inom ekonomutbildningen. Skulle antalet studenter som läser redovisning ligga i paritet med antalet lärare borde således den inriktningen ha en relativt stor andel lärare. Torbjörn Tagesson ställer en retorisk fråga i sammanhanget:

– Är det rimligt att universiteten beaktar sektorns egna personalförsörjningsbehov, när man dimensionerar forskarutbildningen och utlyser doktorandtjänster? Annars får vi ställa oss en ny fråga, om vi inte kan öka på antalet doktorander och säkerställa att vi får på sikt får tillräckligt med lektorer i redovisning – bör vi då behålla det stora antalet utbildningsplatser? Men om vi minskar antalet utbildningsplatser – kommer vi då att kunna förse näringsliv och offentlig förvaltning med tillräckligt många kvalificerade redovisningsekonomer och revisorer?  Arbetsmarknadens efterfrågan på kvalificerade redovisningsekonomer har varit god de senaste åren och det mesta tyder på att efterfrågan kommer att vara fortsatt hög.


Mer på civilekonomen.se